för stor för att hata, för liten för att älska
Detta är staden som man var tvungen att blanda ut för att ta in. Mellanstor stad är som städer är mest, för stor för att hata; för liten för att älska.
Staden vars lilla lilla hjärta febrilt bultar försöker slå i takt med dess växande antal studenter och nyinflyttade. Vill så förtvivlat gärna vara någon. Någon att räkna med. Den bästa shoppingen mellan malmö och stockholm. Hemort till Amy Diamond. Staden som inte vill något hellre än att sluta omnämnas som Sveriges Jerusalem men år efter år väljer in kristdemokrater i kommunfullmäktige.
Det lilla hjärtat. Under januarisnön. Lovar vätternkvällar och stadsfestivaler bara isen smälter. Visst älskar vi att hata vägen från Bongo hem igen. När det är kallt och nattbussen är försenad. Tråkiga kvällar då vi skyller på staden. Roliga kvällar då vi skyller på varandra.
Staden där jag vid nitton års ålder har så fruktansvärt många bekanta att jag inte kan vända mig om utan att gå in i någon. På en buss hem en fredagskväll. Allting är som det alltid har varit. Hur mycket har vi inte älskat att hata? Ibland, ytterst sällan, hatat att älska. Allting är som det alltid har varit. Dunjackorna står och röker utanför busshållplatsen. Baskrarna samlas och gör gemensamma intåg på stadens bibliotek. Klackskorna testar lyckan på Centrums dansgolv fredagskväll.
Snön luktar som den gör, när den får falla alltför tidigt. Det finns inte speciellt många krockar att hänga upp sig på. För vid den här åldern har jag insett, att de mesta man hänger i ramlar av. Och jag tänker inte bryta några fler ben för den här staden.
