torsdag 24/11
Människor som skriver Carpe diem på väggen är sällan de som verkligen fångar dagen. De ser det mer som en möbel säger en vän till mig. Vi sitter på O'learys och det är onsdagskväll. Onsdagsöl och på tvskärmen spelar två intetsägande fotbollslag. Det ena laget förkortas "lev" och jag säger att det måste vara ett tecken av något slag. Lev.
Jag säger carpe noctem och springer ut till bussen. Den sista bussen hem går 23.55 och jag fångar min natt under promenaden hem till huset. När jag kommit in tittar jag på en dokumentär om en rysk vodkafabrik. En ryss med skåderspelardrömmar tittar in i kameran och läser en dikt. Ibland blir hon full av alkoholångorna på jobbet och hon hade redan bott i Moskva om det inte vore för sin son.
Carpe diem, liksom.
Kommentarer
Trackback
