diktutkast
åh. så jävla starkt. jag sitter och skakar.
ja, jag var i berlin i nian. det var en fantastisk skolresa och jag blev kär i staden. att jag sen i efterhand upptäckt vilket veganmecka det är, och vilken oerhörd mångfald staden håller, får mig att drömma mig dit mest hela tiden nu. funderar allvarligt på att spendera ett år där. hitta ett kollektiv, eller något eget. skriva, läsa, skura skit från något slitet golv. låta tyskan bli flytande istället för lösryckta ord.
jag vågar brinna, det är inte det. det är att omgivningen inte vill att man brinner. jag söker inte eldiga diskussioner, bara att det är okej att bry sig, verkligen bry sig, utan att vara militant aktivist. för det kommer jag aldrig bli. är helt enkelt inte gjord för att trycka upp mig i andras ansikten. egentligen är det likgiltigheten jag är förbannad över. alla borde bry sig. varenda kotte borde bry sig, på riktigt.
