tankemaskineri

I Göteborg kan man börja jobba i ottan på ett äldreboende, servera havregrynsgröt, krama händer och äta advokadosmörgås.

I Göteborg kan man bestämma träff med en vän på ett café som man tidigare inte visste fanns. I en källare i vasastaden. Där kan man dricka cappucino gjord på soyamjölk och diskutera patriarkat, äldrevård, bröst och jesus 2012 tills man känner att man behöver vila huvudet mot kudden.

I Göteborg tar man spårvagnen hem, tänder stearinljus i lägenheten, äter linsgryta och småpratar med killen man hyr av tills man känner att nu räcker det, nu vill jag skriva. I Göteborg kan man stänga dörren och skriva texter utan att blockeras av tolvans busslinje eller småstadsjante.

I Göteborg kan man känna att även om det blåser utanför fönstret så är det en annan slags blåst. I Göteborg kan man bli alldeles snurrig över hur mycket fantastiska aktiviteter som finns att tillgå. I Göteborg kan man krama sin vän hejdå och säga att kan du förstå att det finns ett café i staden som vi bor i som vi inte vet hur man ska ta sig till?
I Göteborg kan man ringa sin mamma och berätta om sin första arbetsdag.
I Göteborg kan ens mamma över telefon berätta att hon numera bakar fyrkantiga knäckebröd, istället för rektangulära jag måste ju göra något annorlunda, på något sätt markera att du inte bor hemma längre.